Att prata högt

#metoo

 

Nu kan jag inte vara tyst längre. Jag har känt senaste dagarna att jag inte haft så mycket att bidra med under #metoo-tagen. Jag har varit tyst och läst allt som skrivits och mått illa. Men jag tänker inte vara tyst längre, jag kan inte vara det. För är det något den här tagen lärt mig så är det att sexuella trakasserier inte bara handlar om att bli våldtagen eller tafsad på. Det handlar om så otroligt mycket mer och i precis allt annat så har jag något att bidra med. Eller rättare sagt, jag har mängder.

 

Jag är otroligt skonad från just den typen av sexuella trakasserier som handlar om att någon annan tar sig friheten till min kropp. Jag kan räkna på ena handen gångerna en man tagit på mig när jag inte velat. Varför det är så kan jag inte svara på, för jag har inte gjort något annorlunda. Jag är också ute på krogen, jag dricker för mycket och jag klär mig utmanande. Jag går i mörka gränder och jag åker spårvagn sent på kvällarna. Jag säger ifrån och jag flirtar och jag tar plats. Jag sitter vid sidan av vid ett tomt bord och jag är i händelsernas centrum. Jag handlar mat, tar promenader och reser. Jag gör absolut inget annat än den kvinna som precis skrivit om hur hon en gång vaknade av att en man låg med henne. Men det betyder inte att det inte förekommer och det är en jävla skillnad på mig och vissa andra kvinnor som inte varit med om att män kommenterat deras kroppar och därför tror att det inte händer någon. Jag vet att mina vänner och deras vänner och våra mammor och mostrar är med om sexuella trakasserier varje dag. Jag tänker aldrig sluta kämpa för mina systrar som själva inte orkar höja rösten.

 

När jag en dag stod på jobbet och gjorde en latte ställde sig en man vid disken bakom mig och bara iakttog. Jag tittade på honom, log och fortsatte sedan skumma mjölk. ”Vad fet du är”. Jag blev ganska ställd och vände mig mot honom med höjda ögonbryn. ”Okej” svarade jag. ”Och ganska ful” fortsatte han sedan. Återigen tittade jag på honom och sa till slut ”jaha ja, det tycker du”. Han började gå mot dörren men ropade mot mig ”och gäddhäng har du!” innan han tog de sista kliven ut på Kungsportsplatsen. Jag trodde inte jag var den som inte sa något när jag blev tilltalad så. Att stå upp för mig själv och ha svar på tal kan väl inte vara så svårt, eller? Men jag fick inte fram ett enda klyftigt ord. Den här händelsen skakade jag av mig ganska lätt men jag grämer mig fortfarande över att jag inte sa allt det där jag kom på efter att han gått ut. Även om jag inte bryr mig om att han tycker jag ser ut si eller så så FÅR HAN INTE SÄGA DET TILL MIG. Jag bad inte om hans åsikt och han hade ingen jävla rätt att kommentera mig.

 

På mitt nuvarande jobb behöver våra gäster ganska ofta hjälp med sitt bagage och jag hjälper mer än gärna till. Jag är ju där för deras skull, för att göra deras hotellvistelse lite enklare. Du man eller kvinna som läser det här, snälla ha kommande ord i åtanke nästa gång det är ni som ber om hjälp med något. När du säger till receptionisten att du har mycket väskor och skulle vilja att någon tar dem till ditt rum så ta inte tillbaka frågan när det är jag som dyker upp ute vid din bil och ska lyfta ut den 25 kg tunga resväskan som har två halvt fungerande hjul. Syna inte mig nerifrån och upp och säg inte ”jag fixar det här själv”. Hade du fixat det här själv så hade du inte frågat från första början. Och jag kan lova dig, jag hade aldrig gått fram till dig om min rygg var trasig eller om jag själv inte trodde jag fixade det.

 

Män har alltid haft åsikter om mig och tyckt att jag borde vara tyst eller inte klä mig på ett visst sätt. Jag har väldigt sällan brytt mig om deras kommentarer, jag kan själv avgöra vad jag ska göra och inte. Och skulle det vara så att jag inte kan avgöra det själv, DÅ kommer jag be om din hjälp. Då får du mer än gärna säga vad du tycker jag ska göra eller hur jag borde se ut. Men fram till dess får du gärna sitta ner och hålla eventuella åsikter för dig själv.

 

Till alla er män som läst det här, jag tror att vi kan skapa ett tryggare samhälle för oss allihop, det gäller bara att ni är beredda att göra er del. Ni måste säga ifrån när en kompis drar ett sexistiskt skämt eller när någon kommenterar en kvinna på ett nedvärderande sätt. Ni måste prata med varandra och vi måste kasta den här jävla machokulturen långt åt helvete.

 

Till sist, eloge till er som har frågat först. Som har respekterat. Som har förstått vad som är över gränsen. När ni pratar med era bröder, vänner och precis alla andra så är vi en bra bit på väg. Då kommer den här hashtagen vara fylld av tystnad.

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>